Gå på tur som paleofilur

Ett intresse som har växt för mig de senaste åren är att vandra, eller gå på tur som det heter på vissa dialekter. Men vad ska man då ha med sig för mat när man ger sig ut i vildmarken?
Vanligtvis har folk med sig havregryn, pasta, bönor och sådant som är torkat och lätt att ta med sig i stora kvantiteter. Men sådant äter ju inte vi paleoliter, som bekant.
Så nu när jag skulle ut och tälta i skärgården, där det i och för sig fanns affärer men med ganska dyra priser, så började jag kolla runt på bloggar för att förstå vad alternativen är. Jag menar, det måste finnas massvis med amerikaner som äter som jag och som dessutom gillar att vara i vildmarken. Paleo-käk grundar sig ju ändå i tillbaka-till-naturen-och-vårt-ursprung-grejen och då faller det sig ju ganska naturligt att många människor med ett friluftsintresse halkar in på den kostformen.

Det visade sig finnas massor av sätt att gå runt spannmål och bönor men ändå bli mätt på turen.
De allra bästa tipsen tyckte jag var:

• Ha med fett som inte härsknar utanför kylen. I Norden är det relativt lätt då vi inte kommer upp i så höga utomhustemperaturer ens på sommaren. Kokosfett är att rekommendera! (Och inte den silvriga förpackningen i mejeridisken utan ekologiskt kokosfett som inte är härdat, finns i bra matbutiker och i hälsokost.) Det går utmärkt att steka i och håller fast form så länge det inte står i direkt solljus. Är dessutom jättenyttigt. Olivolja går ju också bra men är inte idealiskt att steka i höga temperaturer då det finns risk för ombildning till transfett.
• Nöt- och bärblandning. Jag gillar mandlar, hasselnötter och paranötter bäst. Bär är bättre än frukt innehållsmässigt. Typ torkade blåbär eller tranbär, ta din favorit. Det ger ett tillskott av lite extra kolhydrater då en vandring kan vara fysiskt påfrestande och kräver mer energi än till vardags.
• Råa ägg. Det låter ju inte helt optimalt eftersom de tenderar att vara lite sköra, men ägg är ju verkligen näring i ett litet skal. Finns ingen bättre frukost och dessutom kan man koka ett par extra på morgonen om man vill ha under dagen som mellis. Hållbarhet är inte något problem med råa ägg heller, kokta ägg håller dock två till tre dagar utanför kylen.
• Torkat kött eller fisk, typ beef jerky. Inte så vanligt i svenska matbutiker dock. Torkat renkött finns i de nordligare trakterna av vårt land. Annars konserver av kött och fisk.
• Ta med lite rotfrukter och sådant som lök, vitlök, soltorkade tomater och krydda. Håller länge och ger måltiden det lilla extra. Lite extra stärkelse är som sagt bara positivt vid sådana här expeditioner.
• Torka egen mat. För att slippa tunga konservburkar är torkat/frystorkat det bästa. Det finns tydligen hushållsapparater för att frystorka hemma. Ska kolla mer på det! Då kan man göra egen guacamole eller köttgryta och frystorka själv. Bara att tillsätta vatten och fett och värma på om man vill. Färdiga frystorkade rätter är i regel väldigt dyra och innehåller alltid mycket kolhydrater.

Under den här campingsemestern köpte vi på oss konserver eftersom vi inte kunde frystorka själva. Vissa måltider blev riktigt äckliga och vissa blev faktiskt helt godkända. Topp tre får bli:

1. Fiskbullar i dill- eller hummersås med råstekt potatis och lök. Abbas fiskbullar gör mig inte besviken, men smaken är ju som baken.
2. Tomatsoppa med soltorkade tomater och kokt ägg. Kanske den godaste måltiden men fiskbullarna mättade bättre pga proteinet.
3. Köttsoppa med kokt ägg och extra kokosfett. Lite för lite kött men väldigt god smak av märket Bong. Tillsatte extra svartpeppar och chilipulver för extra taste.

Den äckligaste rätten var en konserv som hette Corned beef. Kanske inget fel på köttet i sig, men det såg ut och luktade som hundmat. Kunde inte äta upp.

Hikingpaleo.com listar olika förslag på hur man kan få i sig fett, kolhydrater och protein på vandringen. Kolla in den eller googla hike paleo för fler tips på engelska!

Utsikt över Sarek från Kungsleden.

Snart kommer ett recept på paleo-lemonad…

Return of the blog med ett videotips!

Min bloggpassion dog delvis ut förra hösten då jag började på en ny skola och fick fullt upp med det projektet. Därför har bloggen fått ligga i vila sedan dess.

Men nu när skolan har sommarlov så kom inspirationen tillbaka och jag tänkte ta upp bloggandet på nytt!

För det första vill jag tipsa alla som inte riktigt känner att ni tror på detta med lågkolhydratkost och högre fettintag, och som heller inte orkar läsa någon krånglig bok på ämnet, att kolla in denna film av Andreas Eenfeldt, läkaren som har bloggen Kostdoktorn.se. Det är idag Sveriges populäraste hälsoblogg.
Filmen är en föreläsning om grunden till LCHF-kost, väldigt basic. Jag rekommenderar dig verkligen att se den innan du skriver eller säger något kritiskt till någon som promotar LCHF.

Även om bloggen har legat i träda ett bra tag så har inte min hjärna gjort det. Jag har läst på om mat någon gång i veckan och är regelbundet inne på vissa bloggar som handlar om paleokost. Därför har jag en hel del intressanta tankar att dela med mig av inom en snar framtid. Så håll er uppdaterade.

Jag vill även gärna veta vad ni tycker är intressantast att läsa om: Är det hur jag personligen äter och tänker kring min egen kost, eller är det mer vetenskapliga termer och sådant som behöver förklaras? Kommentera gärna!!

 

Tvättar håret med ägg och funderar på vintern…

Hej kära läsare!
Nu är jag äntligen tillbaka för att avsluta hårexperimentet paleostyle. Det har varit ett enligt mig väldigt lyckat projekt i sin helhet. Några problem har jag dock stött på. Jag nämnde ju senast att jag hade lite problem med att den nedre delen av håret såg ”vått” ut. Som ni märkt är jag inte den som ger mig i första taget, så jag googlade såklart runt lite till. Och vad hittade jag om inte ett underbar svenskt forum om no poo-metoden, som jag måste erkänna att jag smutskastat lite väl hårt i tidigare inlägg. Ni kan hitta en länk till forumet under fliken Länkar uppe i meny-kanten.

Enligt forumet så klassas all typ av skönhetsvård där man vill utesluta kemikalier och använda naturliga ämnen som noo poo. Alltså är det inte bara bikarbonat-äppelcidervinäger-metoden som jag beskrev tidigare (och varnade för) som ingår i begreppet. På forumet beskrivs olika befintliga produkter som räknas som no poo, t.ex. balsam plus att det finns en massa hårkurer man kan slänga ihop själv!
Mycket intressant tyckte ju jag. Särskilt fastnade jag för en metod med ägg i. Det kändes väldigt ursprungligt (och lite knasigt) att ha ägg i håret, vilket tilltalade mig. Ägg användes för att tvätta håret långt innan schampot var uppfunnet och är ju en 100% naturprodukt.

Jag var helt enkelt tvungen att prova denna äggmetod. Enligt kommentarerna verkade det dra ned nödvändigheten av att träffa håret ofta, vilket ju är vad jag är ute efter. Många skrev att de bara tvättar håret en gång i veckan med detta och däremellan endast med vatten.
Jag doserade ingredienserna enligt följande:

• Två äggvitor och en äggula (Äggvita torkar ut mer, äggvita återfuktar mer. Man får testa sig fram till sin balans beroende på hårsort.)
• En tesked honung

Detta blandade jag i ett glas. Blandningen ska appliceras på torrt hår och sen sitta i tio minuter. Det är nog lättare att applicera med en tom schampo-tub eller liknande, jag fick massa äggklägg på duschgolvet. Det är viktigt att skölja ur med kallt vatten eftersom ägget kan stelna av varmt vatten och det vill du inte!
Sen hade jag lite balsam i topparna, ett balsam som är godkänt att använda enligt flera no poo-sidor då det inte innehåller parabener eller silikoner osv.

Faktiskt fungerade äggkuren riktigt bra. Det blev mindre fett än med endast balsam och den våta looken i topparna försvann. Jag behövde inte tvätta håret igen på sex dagar. Nu testade jag med bara balsam igen men då återkom den lite feta känslan i topparna så jag kommer nog köra på äggmetoden så länge. Det finns massvis av andra saker att testa så var inte rädda om ni inte vill ha ägg i håret! Det finns mindre geggiga och mindre animaliska saker att göra eget ”schampo” på.  Testa vetja!

Det här experimentet var ganska trögstartat eftersom jag inte visste nånting om det innan jag började blogga om det. Därför kommer jag inte avsluta det helt här på bloggen, utan fortsätta ge rapporter om vad jag har i håret och hur det ser ut. Jag lovade ju lite foton, men har hittils inte hunnit få till några bra efter-bilder, så det får vänta lite till.

Däremot kommer här lite bilder från mitt sommarprojekt med grönsakslandet! Så här fin mat kan man få av att bara sticka lite frön i jorden och vattna (typ). Som det stadsbarn jag är från början kan jag inte sluta fascineras av naturens egen kraft. Get inspired people!

Sist men inte minst vill jag hinta om att jag har en nytt temamånad på gång här på bloggen. Det kommer handla om det vi inte vill tänka på men som oundvikligen kommer hända oss inom en snar framtid – nämligen vintern och allt som följer med den i form av sjukdomar och vinterdepressioner. Mer detaljerat tänker jag inte uttrycka mig om det nu. Jag vill bara säga att det inte bara kommer bli spännande läsning – detta kan också förändra ditt liv.

Var man vacker i håret på stenåldern?

Det var två veckor sen jag skrev senast, men det betyder inte att jag gett upp på mitt hårprojekt, det har bara pågått i det tysta.

Som jag skrev i mitt senaste inlägg så ställer jag mig ändå tvivlande till den så kallade no poo-metoden, som innebär att man avfettar håret med bikarbonat och återfuktar med äppelcidervinäger. Jag har därför valt att endast använda balsam i håret, så som jag hade tänkt från början. Det beslutet känns helt rätt nu, eftersom balsamet förvånande nog tar bort överblivet fett från mina hårrötter utan att torka ut dem! Jag har som sagt haft problem med att mitt hår blir fett endast två dagar efter tvätt. Nu tar det fyra till fem dagar innan jag behöver tvätta det med balsam igen och det ser inte lika flygigt och torrt ut efter tvätt som det brukade.
En märklig sak är att mina hårtoppar blir fettiga snabbare än topparna nu. Det har aldrig någonsin skett förut. Eller snarare ser håret ”vått” ut, som att det håller inne fukt i hårtestarna. Jag funderar på om detta beror på att den nedre delen av håret är blonderat med permanent hårfärg och därför inte reagerar likadant på balsamet. Jag jobbar sen ett år tillbaka på att låta min naturliga hårfärg komma tillbaka. Den främsta anledningen till att jag färgade håret var just att färgen effektivt tar bort fett ur håret. Det ska jag ju motarbeta på naturligt vis nu istället.

Jag har också läst på ännu mer på olika forum och bloggar och det är väldigt många som varnar för att överhuvudtaget använda bikarbonat på kroppen eftersom det är frätande. Många beskriver att de först fick enastående resultat, men att håret började brytas av och lossna av no poo-metoden efter ett par månader. Och varför skulle bikarbonat egentligen vara bättre än ett vanligt schampo? Bara för att det endast finns en ingrediens behöver det inte vara bättre för miljön eller människor. Däremot kan äppelcidervinäger (som ju ändå är en relativt ”naturlig” produkt) fungera som en hårkur vid användning max en gång varannan vecka. Oftare vågar i alla fall inte jag använda det utan bevis på att det bara har positiva effekter.

Under de här veckorna har jag funderat på hur folks hår såg ut på stenåldern, när speglar inte existerade. Antagligen antog det olika karaktär beroende på var man bodde och vilken kultur man tillhörde (precis som nu). Jag upplever själv att jag knappt behöver tvätta håret på sommaren, eftersom jag badar i havet nästan varje dag och är ute i solen så mycket. Under naturliga, varma, förhållanden blir håret antagligen relativt vackert av sig självt. Här i Norden var det säkert bara skönt om håret blev till en stor risbuske på vintern, så värmde det väl mer. Jag kan dock inget om stenålderns skönhetsknep. Men jag tänker mig att vårt hår är menat att vara fint utan särskilt mycket skötsel alls, precis som djur får vacker päls endast genom att tvätta sig med sin egen saliv.

Dock bor jag inte utomhus och jag har inte tillgång till havsbad och sol året runt. Vårt liv inomhus är nog, förutom vintern, den aspekt som påverkar håret allra mest. Inomhusluften är torrare och vi utsätts inte för regn eller sol. Allt detta bråkar antagligen med ph-balansen och torkar ut hårbottnen och huden överlag. Då kan man behöva lite hjälp på traven för att inte se ut som en riktigt hippie under vinterhalvåret. Alltså kommer jag inte undan produkter helt. Jag vill bara att de ska vara så naturliga som möjligt…

Just nu letar jag alltså efter ett så simpelt balsam som möjligt, med så få och bra ingredienser som det bara går (tips, någon?!). Dessutom ska jag köpa någon slags eterisk olja (rosmarin eller lavendel ska funka bra enligt rykten) för att hjälpa håret att återfettas under de extra torra vintermånaderna. För kom ihåg, ju mindre fett du tar bort ur håret, desto mindre fett producerar också din hårbotten och därmed blir inte håret ”smutsigt” lika fort. Jag hoppas också kunna gå ner till att bara använda balsam en gång i veckan genom att långsamt vänja det vid färre balsamtvättar.

Kommentera om du har testat något liknande själv, eller om du undrar något mer över hur jag gjort. Jag går inte in på det så noggrant nu eftersom inlägget blir långt nog ändå. Det kommer snart lite före- och efterbilder på håret och då kanske jag även beskriver hur jag tvättar det. Dessutom vill jag säga till er som är mer intresserade av kost än schampo att nästa projekt redan håller på att utformas i mitt huvud och det handlar desto mindre om hår och mer om vad vi stoppar i oss! So keep reading 😀

Hårmånaden börjar – med en hel del tvivel

Som jag skrev i mitt föregående inlägg så har jag tänkt sluta med schampo i en månad. Till skillnad från matexperimentet så är jag inte alls insatt i det här ämnet på förhand och detta kommer alltså bli ett mycket mer ”jag kastar mig ut med huvet före” typ av experiment. Jag har med andra ord ingen aning om vad jag håller på med och jag känner ingen personligen som har testat detta.

Med det sagt, så måste jag vädra lite tvivel över den här no poo-metoden jag tänkte testa. Jag är inte en sån där person som bara litar blint på att naturligt är nyttigt. Många typer av ämnen från naturen är trots allt giftiga och en del till och med dödliga. Så bara för att något går att plocka i skogen och inte är framtaget i ett labb så behöver det ju inte vara bra för oss, eller hur?

Det jag kände mig mest skeptisk med i no poo-metoden var bikarbonatet som man ska använda för att ta bort överblivet fett. Varför?, undrar jag då såklart. Bikarbonat är ju en ganska starkt frätande produkt om man inte spär ut det ordentligt. Efter lite mer googlande växer mitt tvivel. Vad man är ute efter när man tvättar håret är egentligen att återställa ph-balansen i håret (nytt även för mig, trodde det bara var för att ta bort fett). I en artikel med rubriken ”3 reasons why baking soda and apple cider vinegar destroys your hair- and what to use instead” läser jag detta:

Yes, it is true that baking soda helps regulate pH— keeping a substance neither too acidic nor too alkaline. When baking soda comes in contact with either an acidic or an alkaline substance, its effect is to neutralize that pH.  However, as any cosmetic chemist can tell you, this effect occurs when baking soda is in solution with other chemicals.  When baking soda is in water alone, guess what the pH of the solution is?  You guessed it:  A very basic 9, much more alkaline than plain ol’ water.

Jag kan inte säga att jag förstår riktigt allt om det här med ph-värdena, men det där låter ju inte så jättebra. Vidare i artikeln beskrivs hur bikarbonatet i längden torkar ut håret och ökar håravfallet. Äppelcidervinägern kan vid överanvändning få håret att bli torrare och svagare. Även på forum kan jag läsa kommentarer från folk (=kvinnor) som testat detta och fått riktigt dåliga resultat efter några månader.

Hmmm… Det var inte riktigt det jag var ute efter. Poängen med det här experimentet, precis som med maten, var ju att se hur bra det går att avstå från det som inte är naturligt för oss, att det till och med kan funka bättre att ta bort dessa nymodigheter. Men jag tvivlar på att stenåldersmänniskan hade tillgång till bikarbonat och äppelcidervinäger. 

Tyvärr är inte så många av de här självutnämnda hårexperterna så intresserade av den aspekten, så jag får nog leta vidare på egen hand. Under tiden får nog vatten och silikonfritt balsam bli det enda jag använder i håret. Schampot får jag ju inte röra ändå.
Det blir nog till att försöka hitta några paleogalningar som slutat med schampo och tvål, för efter ytterst sparsamma efterforskningar (googla ”paleo hair care”) har jag redan hittat massvis av dem.

Självklart kommer även tvål upp i mina tankegångar, eftersom det i stort sett är samma produkt som schampo fast för kroppen. Många killar använder ju till och med samma produkt till båda ställena, så kallad shower gel for hair and body (såna där sportiga shower gels som tydligen är bättre för män av nån outgrundlig anledning). Det ska enligt säkra källor (min pojkvän) gå att sluta helt med tvål, men det blir ju en övergångsperiod som kanske inte känns så kul. Jag kan leva med att gå runt med fettigt hår i en månad, men att lukta svett på samma gång… Man vill ju ändå ha några vänner kvar när de 30 dagarna har passerat. Jag lovar att fortsätta gräva i ämnet i alla fall. Fortsättning följer, mina vänner!

Nytt projekt: Vackert hår paleo-style!

Bloggen och jag har fått en välförtjänt semester. Under mina bloggfria veckor har jag funderat lite på hur jag ska gå vidare med bloggen och fortsätta känna mig inspirerad att skriva. Jag har lite olika idéer som jag kanske kommer använda mig av framöver, men en idé tänkte jag genomföra redan nu. Den lyder som så: Temat från början var ju att jag skulle lägga om min kost i 30 dagar och skriva om hur det kändes här på bloggen. Jag spred inläggen i ganska liten skala och bara till folk jag kände. Den månaden gick ju toppen och jag fortsätter att testa mig fram med mat för att se vad som funkar bäst för mig.

Men för att komma vidare med själva bloggprojektet slogs jag av idén att ta mig an nya 30-dagars utmaningar som jag kan skriva om här. De ska vara relaterade till mat, träning och hälsa och utgå från ett ursprungligt och naturligt tankesätt. Kanske kommer jag inte ha nya projekt precis varje månad, men det känns som ett bra och kul sätt att hålla liv i bloggen, eller vad säger ni?

Så nu till mitt nya experiment: Hår. De allra flesta upplever ju problem med sitt hår, vare sig det är mjäll, fett hår bara ett par dagar efter tvätt (mitt problem) eller torrt och frissigt hår. Jag har från flera håll fått höra talas om den så kallade balsammetoden och häromdagen satte jag mig ner och läste på lite om den.

Balsammetoden går i stora drag ut på att skippa schampo helt och endast använda balsam som rengöring och återfuktare. Schampo är ju en relativt ny produkt som de senaste decennierna har blivit ett måste i duschen för oss alla. Men det gick ju bra innan schampo fanns också, eller hur? Hur funkar schampo då och varför finns det?
Jo, schampo ska avlägsna överblivet fett och smuts från håret. Sen återfuktar du med hjälp av balsam. Men de kemikalier i schampot som ska ta bort fett vet inte skillnad på ditt naturliga fett som behövs för att håret ska vara fint och starkt, och det fett som inte ska vara där. Så resultatet blir att allt fett tas bort helt enkelt. Hårbottnen reagerar då med att börja producera mer fett för att den inte ska torka ut helt. Sen återfettas håret ännu mer av balsamet. Efter ett par dagar är håret lika fett igen och du måste tvätta det på nytt, fast det inte är skitigt. Det sliter onödigt mycket på håret, så det blir både slitet och fett. En ond cirkel kan man säga, förutom för schampo-tillverkarna såklart som är glada ju mer schampo du köper.

Jag själv känner mig dock lite tveksam till balsammetoden eftersom jag redan har ganska fett hår. Jag tror nog det funkar väldigt bra för folk med lockigt hår eller hår som är torrt av naturen. När jag surfade runt på balsammetoden-sidor nämnde många en metod som kallas no poo (ingen skit). För en person med rakt/fett hår innebär det att man använder bikarbonat i hårbottnen och äppelcidervinäger i topparna. En ännu mer simpel, back to basics, metod helt enkelt. Det verkar som att man även kan använda något balsam som komplement, det står olika på olika sidor. Detta tyckte i alla fall jag var intressant för att förstå varför det funkar:

Actually, the Vinegar is a pretty crucial part of the process. I haven’t tried this method yet, but it’s essentially the same as why you’re told to ”condition” after you color your hair.

The outer layer of the hair, the cuticle, can be raised by heat and changes to elevate pH. The natural pH of your skin, hair, and nails is 4.5-5.5 on a scale of 0-14. Shampoos and soaps are more alkaline in nature, falling above the ”neutral” 7 marker. This means that the sulfates (detergents) in these things, like that lovely smelling Pantene ProV shampoo in your shower, or your ”antibacterial” soap (ALL soap is antibacterial) attach to the unwanted molecules so that the grease and dirt can all be pulled out of your hair and rinsed away. Sadly. these harsh chemicals don’t discriminate. They strip your natural oils too. (I’m not going to go into health effects because I’m not qualified to do so, but I don’t exactly think they’re terribly healthy either.)

So your cuticle is raised, right? All the dirt is gone and you can just get your happy self out of the shower and everything will be okay? Wrong. You must CLOSE your cuticle, or your hair will be dry, probably very brittle, straw like, and break very easily. All because you chose to leave it’s natural defense system open.

This is where the acidity of the ACV comes in. Or, you can use lemon juice, lime juice, or anything else nontoxic that is gentle enough to use, or that you can dilute to be so. Oh, hey, did you know that a lot of people rinse their hair in beer? I don’t necessarily think it’s the hops and barley that women (and even men) enjoy so much that makes their hair so soft and shiny. It’s pH? 4.5!

So, my suggestion would be, (if you’re 21 that is) buy yourself a 12 pack, and make yourself a deal. Before or after your shower (which, shouldn’t involve cleansing your hair more than 3 times a week), take a mental health break and drink a beer, and use one more on your hair. And, notes to any other ladies out there reading this, I think it’s a beer a week can help to prevent yeast infections. Win-win-win? I think so.

Jag läste detta i en kommentar på en amerikansk sida om no poo-metoden. Så från och med måndag börjar jag med mitt nya paleo-experiment: Ingen skit i håret! Jag hoppas såklart på strålande resultat både utseendemässigt och i ”känslan”. Denna metod känns (om den funkar) superb även ur ett miljöperspektiv, då framförallt schampo men även många balsam innehåller kemikalier som är jobbiga för miljön både vid tillverkning och i de vattenmiljöer de sen släpps ut i.

För en mer detaljerad lista av hur jag kommer gå till väga, läs här. Om du eller någon du känner testad någon av de två metoder jag nämnt, kommentera gärna och beskriv resultatet eller ge tips!

En riktig sko, vad är det?

Sen cirka två år tillbaka springer jag med så kallade minimalistiska skor. Jag har hittils ”bara” haft ett par five fingers, de kända och nu även ganska populära gummiskorna med tår.

Men de senaste veckorna har mitt löparskoutbud utökats med två nya modeller: Ett par Luna sandals som jag fick i present och ett par Moc3 RunAmocs som jag beställde själv.

Det är intressant att se hur mycket folk reagerar på dessa skor, vilket såklart är fullt förståeligt då vi är vana vid helt andra typer av löparskor nuförtiden. Men det som ändå förvånar mig lite är att de flesta undrar hur man kan springa i skor utan dämpning. Hur kan det inte göra ont, är frågan jag får. För mig avspeglar det främst hur framgångsrika sportmärkena har varit med att sälja in dämpade skor och deras betydelse för vår löpteknik och skaderisk.

Dämpade skor har trots allt bara funnits sen Nike (som vi alla vet är ett företag som säljer löparskor, inte någon oberoende forskningsgrupp) uppfann dem på 70-talet. Innan dess, alltså sen tidernas begynnelse och fram till 1970-talet, fanns det bara odämpade skor. Så ur ett mer filosofiskt perspektiv – vad är en konstig sko egentligen?

Om man aldrig sett den förr skulle det kunna vara ett rymdskepp…

Människan har ju sprungit i hundratusentals år och våra fötter är byggda för det. I det moderna samhälle vi lever i nu klämmer vi dock in fötterna i för smala skor och därmed trycks tårna ihop på ett onaturligt vis. Därmed kan vi inte använda fötterna som de var menade att användas.

Harvardforskaren Daniel E. Lieberman har kollat på hur kenyanska löpare (som normalt springer barfota eller i minimalistiska skor) sätter i foten utan/med dämpad sko. Det har visat sig att en person utan dämpad sko sätter i foten mitt på trampdynan istället för på hälen. Detta minskar avsevärt den stöt som annars transporteras upp till knäet och vidare upp genom höften och ryggen. Vid barfotalöpning spretar personen även ut tårna vid isättning, vilket inte händer alls med moderna skor. Det tycks som att vi även med löpning vill hitta ett så komplicerat sätt som möjligt att lösa problemen med skador, när det egentligen kanske bara är att titta tillbaka på vad vi är byggda för.

Jag har själv blivit av med den smärta jag kunde få i knäna och fotlederna när jag sprang med dämpade skor och jag känner fler som har upplevt samma sak. Det är dock en stor övergång att börja springa med minimalistskor/barfota när man är van vid mycket dämpning. Det gäller att sätta sig in i löptekniken och ta det riktigt lugnt till en början för att bygga upp de muskler i fötterna och fotleden som du inte behövde använda med dämpade skor. Men det är så mycket roligare att springa när man känner markens struktur och fötternas egen styrka! Jag tycker löpning får ännu en dimension då närheten till omgivningen blir starkare. Det blir också lättare för mig att känna mina egna gränser och inte överanstränga mig, då den minimalistiska skon inte ”lurar” mig att springa längre än jag klarar.

Om du vill läsa mer om minimalistlöpning, kolla in Liebermans hemsida här.

Det finns ett roligare sätt att tänka kring mat

Jag har läst otaliga artiklar på nätet den senaste tiden på ämnet kosthållning, de flesta med LCHF/paleo-inriktning men även artiklar inriktade på andra dieter eller tankesätt. Något som fascinerat mig är hur illa många av alla dessa artiklar är skrivna, som om folk bara vill få ur sig något, mest för att provocera. Det var nog det som var mitt största motstånd i att börja skriva om kost innan jag började med bloggen – hela kostgrejen är bara så tröttsam och trist i många avseenden. Det blir liksom som ett enda långt bråk om vem som har rätt och vem som har fel och det intresserar mig faktiskt inte ett dugg. Jag tror inte det intresserar särskilt många människor överhuvudtaget, utan det är nog en relativt liten grupp som slänger ur sig de här artiklarna och sen kommenterar illvilligt på andras.
Men när jag först läste om paleo så fick jag en annan känsla – som att det här faktiskt är något verkligt som jag kan ta till mig utan att det ska handla om att bara vara smal och snygg. För mat handlar inte om det för mig. Mat ska vara gott och kul, men inte plågsamt och helst inte sjukdomsframkallande heller.

Den sida som jag efter mycket läsande tycker är mest intressant är Marks Sissons blogg, som jag tjatat en del om här tidigare (se Länkar i toppen). Han är ingen nutritionsexpert, men lyckas ändå ge läsaren fakta på ett underhållande och träffande sätt, utan att förolämpa någon personligen.

Alldeles nyss läste jag en artikel på hans sida som är ett brev inskickat av en av hans ”fans”: I cannot imagine living any other way. Det är en gripande historia om en tjej som levt med anorexia och har kommit ur sin ätstörning till stor del tack vare en övergång till strikt paleo. Läs den!!
Jag publicerar den här för att jag vill trycka på att en sån här koständring är hälsosam för ALLA, inte bara överviktiga eller personer med hjärt- och kärlsjukdomar eller diabetes. Media trycker ju gärna på att LCHF är någon slags bantningsdiet, just för att det säljer lösnummer. Men det är inte alls det detta handlar om egentligen. Det handlar om dig och mig och hur vi vill må i framtiden. Att dra ned ordentligt på/utesluta spannmål, baljväxter och vegetabiliska oljor, samt förstås sockrad mat, justerar automatiskt tillbaka vårt system till det normalläge det ska vara i, där vi inte blir sockersugna, inte får matkoma och kan optimera träning och andra utmaningar.

Den här tjejens brev ger mig bara ännu mer uppbackning för att paleo är awesome. När hennes ämnesomsättning rätades ut och hon fick i sig all den näring hennes kropp och hjärna behövde, tack vare hennes koständring, kunde hon tänka bättre kring mat och på så sätt få möjlighet jobba med sin ätstörning. Bilderna hon bifogat visar allt, tycker jag.  Hoppas ni blir lika inspirerade som jag!

Jag vill också tillägga att min mage nu har blivit frisk! De senaste veckorna har jag varit riktigt strikt och inte ätit ens ett litet riskorn, samt dragit ner på mejeriprodukter. Det verkar ha gett önskad effekt, så nu har jag noll intresse för spannmål och allt vad det innebär. Antagligen har jag gått över från sockerförbränning till fettförbränning nu och därav får jag inget sötsug längre. Jag är mätt många timmar i sträck och när jag väl blir hungrig är det inte på det där extrema ”jag måste äta NU”-sättet, utan mer: ”snart kanske jag ska äta något”. Dessutom äter jag mer nu när jag styrketränar regelbundet, vilket känns riktigt schysst för att få igång ämnesomsättningen ordentligt och få tarmarna att funka. Yohoo!

Vägen mot en lägre miljöpåverkan

Till min enormt stora glädje har jag fått möjlighet att anlägga ett grönsaksland hos mina föräldrar. Jag bor ju själv i stan och har inte ens en balkong att odla på. Det har varit en dröm för mig rätt länge nu att kunna odla mina egna grönsaker, så det känns nästan overkligt att jag faktiskt gör det nu.

Det blir två lådor på 1 gånger 1,8 m där jag ska odla morötter, huvudsallat, ruccola, gräslök, squash, broccoli, rödbetor och mangold. Jag har redan sått i den ena lådan och dessutom har jag förodlat squash och broccoli inomhus i kruka, som ni kan se på bilderna nedan:

De stora plantorna är squash och de små är broccoli, efter en veckas tid.

Det ska bli superspännande att följa mina grönsaker när de växer upp och till sist att få äta dom!
Att odla sin egen mat och föda upp egna djur är för mig det ultimata sättet att bidra till en bättre planet. Inte bara får man kontroll över hela kedjan och kan välja att odla ekologiskt samt styra vilken mat djuren får – man tar också bort, eller minskar drastiskt, transporterna som krävs för att forsla grönsaker runt hela jorden och för att ta djuren till slakt. Den allra bästa fördelen måste ju vara att djuren inte behöver lida under onormala livsförhållanden, samt att köttet får ett helt annat näringsinnehåll när det fötts upp på riktig mat.
Nu har jag inte möjlighet att föda upp egna djur och tyvärr inte heller råd att köpa naturbeteskött, vilket annars känns som det bästa alternativet till att föda upp djuren själv. I många fall kan det nog vara lika bra att köpa närproducerat naturbeteskött som att hålla egna djur. Men jag köper så mycket svenskt kött jag kan och aldrig danskt eller tyskt kött, då de har mycket slappare regler gällande utrymmen, mat och medicinering av djuren. Dansk fläskfilé måste vara en av de mest köpta köttråvarorna i Sverige just för att det är så billigt. Men om jag har råd med svenskt kött så har nog 99 % av svenskarna råd med det också. Och de flesta skulle nog ha råd att köpa naturbeteskött i alla fall en gång i veckan om de prioriterade det framför andra inköp.

Så jag kan inte riktigt köpa det kött jag vill, men grönsakerna är ett bra första steg för mig. Vad vill DU göra för att bidra till en hållbar utveckling?

Den djuriska sidan av oss

Jag känner för att prata lite evolution. Det är inte att förglömma att just evolution var utgångspunkten till min experiment-månad och till mitt fortsatta tänkande kring mat och träning.

Det är nämligen så att jag har tänkt en hel del på evolutionen på senaste tiden, och för att vara lite mer specifik så har jag tänkt på människans evolution, alltså hur vi blev Homo sapiens och varför vi inte bara fortsatte vara apor. Som du säkert vet så var det Darwin som drog den där slutsatsen om att vi har evolverat från aporna någon gång för några miljoner år sen och hans teorier mötte stort motstånd när han la fram dem på 1800-talet. Det var extremt kontroversiellt, inte minst från kyrkans håll, att påstå att vi en gång i tiden skulle varit någon slags lägre stående varelse som inte hade förmåga till självreflektion -Adam och Eva hade ju inga förfäder, right?
Tack och lov så vann Darwins teorier tillslut över kyrkans och därmed blev det en vedertagen sanning att även människan är ett djur med ett djurs behov och beteende. Eller?…

Det verkar trots allt inte som att vi riktigt kommit till freds med att tänka på oss själva ur den aspekten. Vi accepterar att vi i något tidigare liv var apor och sprang omkring och käkade löss och dödade småvilt i grupp, men längre än så kommer vi oftast inte med att dra slutsatser utifrån vårt ursprung. Vi är i mångt och mycket fortfarande fast i tankesättet att människan är något eget, en varelse som skiljer sig från alla andra djur. Och på sätt och vis är det ju så – vi är ju det enda djuret som reflekterar kring oss själva och vår existens (vad vi vet).

Men biologiskt, kroppsligt alltså, så är vi ju bara djur som alla andra. Vi är gjorda av exakt samma byggstenar som alla andra däggdjur och som det ofta brukar påpekas – chimpansen och människan delar omkring 99 % arvsmassa med varandra.

Den tanke som slagit mig och många andra är att vi även kring mat är fast i samma föreställning som före Darwins tid, att människan på något vis är lite egen. Ju mer high-tech vårt samhälle blir, och ju flera av oss som lever i urbana miljöer långt från de skogar och stepper vi kommer ifrån, desto svårare är det för oss att greppa Darwins teori i praktiken.

Men när det pratas om ett ”riktigt” vilddjur som exempelvis ett lejon, så är det nog ingen som ifrågasätter att lejon äter kött. Det är också självklart att zebror bara äter gräs och blad och inget annat.
Men varför är det så, att lejon bara ska äta kött? Varför kan inte lejon gå över till vegetariankost? Jo, det kan jag tala om: (och här kommer poängen med hela inlägget så läs noga nu) lejon som art utvecklades till just lejon genom att äta kött. När kattdjuren evolverade från vad de nu var innan, så lärde de sig att det var smart att jaga andra djur, för då fick de i sig så mycket näring så att de sen kunde sitta i skuggan resten av dagen. Och det är detta som definierar kattdjur och andra renodlade köttätare från andra djur – de bör inte äta något annat. Deras system har utvecklats för att endast ta hand om kött och omvandla det till näring. Något annat, typ gräs eller frukt, gör dem sjuka. Precis som det i zebrans fall inte funkar bra med något annat än växter.

Lejon äter zebra som äter gräs som är förmultnade djur och växter. Livets cirkel, eller hur!

Så… det är alltså avgörande ifråga om kost att titta på vad en art åt under den period då den utvecklades till sin speciella art. Det är detta som så många har missförstått och så har man istället tittat på vad människan ätit kanske de senaste tusen åren, eller ännu värre, de senaste hundra åren. Tusen år är ingen tid i människans utveckling, det är som en fjärt i rymden faktiskt. Jag har nämnt någon annanstans att människan började odla för ca 10.000 år sedan. Här kommer en analogi som tydligt förklarar hur kort tid det är i människans historia:

Tänk dig en 100 meter lång fotbollsplan. De första 99,5 metrarna är hur lång tid våra förfäder spenderade som jägare-samlare – de blev RIKTIGT bra på det under den tiden, och över tusentals generationer så anpassade sig våra kroppar till den livsstilen. Den sista halvmetern representerar vår art efter jorbrukets genombrott, då vår kost har ändrats (men våra gener har inte det).

Okej, en halvmeter av hundra meter. Det är inte mycket. Och inte bara det, vi har i princip inte förändrats biologiskt sen i början av de där hundra metrarna. Homo sapiens utvecklades långt innan dess, för ca 200 000 år sedan i Afrika. Vårt släkte, Homo, har funnits i över 2 miljoner år.
Så vad åt vi under vår utveckling då? De forskare som studerar människans fysiska utveckling – antropologerna – är i princip överens om att det som utvecklade oss från relativt primitiva apor till det vi är idag, är att vi kom över kött som vi började äta i högre grad än innan.
Vilt kött, fisk och skaldjur innehåller höga mängder omega-3 och det är den fettsyran som utvecklade vår hjärna under hundratusentals år. De teorier jag läst utgår från att apor, som hade börjat ta sig runt nere på marken i en mer upprätt ställning, hittade kadaver som de åt, antagligen för att kött är näringsrikt. Eftersom deras kroppsställning hade förändrats hade de förlorat en del av sin förmåga att klättra som apor och kom därför inte åt frukt uppe i träden i samma grad som tidigare. Långsamt vande sig deras system vid mer och mer kött, samtidigt som de blev smartare på grund av omega-3-fettet och utvecklade bättre vapen och verktyg. De började jaga och fiska, så att de trots sin utsatta situation som tvåbenta kunde konkurrera med andra rovdjur.

Givetvis åt de fortfarande den frukt de kunde komma över, samt bär och nötter och säkert rötter och all möjlig växtlighet. Kanske växte det lite vildhavre eller något annat spannmål på steppen som de ibland petade i sig i brist på annat. Men: Det fanns inte spannmål i den mängd att det var en grundläggande del av deras näringsintag. Dessa människor höll inte på med jordbruk överhuvudtaget och spannmål i vilt tillstånd är väldigt ansträngande att leta upp och plocka – inget jag skulle lagt ned särskilt mycket energi på om jag levde i skogen eller vid vattnet. Tänk dig att du lever i vildmarken utan kunskap om odling eller tillgång till domesticerade djur – du skulle jaga, eller hur? Här i Norden skulle du också plocka bär och äpplen när de var mogna. Gräva upp lite rötter och äta lite blad. But that’s about it.

Mer komplicerat behöver det inte bli. Om det jag beskrivit här stämmer så behövs ingen tallriksmodell, inga fullkorn, ingen snabbmat, inga E-ämnen.
Det behövs bara ren mat – kött, fisk och skaldjur, grönsaker, frukt, bär, nötter, rotfrukter och kanske lite mejeriprodukter. Det kan nog tyckas provocerande, men jag tror att det är dags att vi tar till oss att vi biologiskt sett är djur och att vi förstår vad det innebär.

Motsatsen till detta, att försöka hitta avancerade sätt att kombinera bönor och spannmål för att få fullvärdigt protein, eller att uppfinna medicin efter medicin för att få ned högt blodtryck och så vidare, är ur min synvinkel att komplicera det hela. Ju längre vi driver oss själva från vårt ursprung, desto mer komplicerade sätt försöker vi komma på för att lösa våra hälsoproblem. När det skulle kunna var så enkelt som med zebran och lejonet.