Den djuriska sidan av oss

Jag känner för att prata lite evolution. Det är inte att förglömma att just evolution var utgångspunkten till min experiment-månad och till mitt fortsatta tänkande kring mat och träning.

Det är nämligen så att jag har tänkt en hel del på evolutionen på senaste tiden, och för att vara lite mer specifik så har jag tänkt på människans evolution, alltså hur vi blev Homo sapiens och varför vi inte bara fortsatte vara apor. Som du säkert vet så var det Darwin som drog den där slutsatsen om att vi har evolverat från aporna någon gång för några miljoner år sen och hans teorier mötte stort motstånd när han la fram dem på 1800-talet. Det var extremt kontroversiellt, inte minst från kyrkans håll, att påstå att vi en gång i tiden skulle varit någon slags lägre stående varelse som inte hade förmåga till självreflektion -Adam och Eva hade ju inga förfäder, right?
Tack och lov så vann Darwins teorier tillslut över kyrkans och därmed blev det en vedertagen sanning att även människan är ett djur med ett djurs behov och beteende. Eller?…

Det verkar trots allt inte som att vi riktigt kommit till freds med att tänka på oss själva ur den aspekten. Vi accepterar att vi i något tidigare liv var apor och sprang omkring och käkade löss och dödade småvilt i grupp, men längre än så kommer vi oftast inte med att dra slutsatser utifrån vårt ursprung. Vi är i mångt och mycket fortfarande fast i tankesättet att människan är något eget, en varelse som skiljer sig från alla andra djur. Och på sätt och vis är det ju så – vi är ju det enda djuret som reflekterar kring oss själva och vår existens (vad vi vet).

Men biologiskt, kroppsligt alltså, så är vi ju bara djur som alla andra. Vi är gjorda av exakt samma byggstenar som alla andra däggdjur och som det ofta brukar påpekas – chimpansen och människan delar omkring 99 % arvsmassa med varandra.

Den tanke som slagit mig och många andra är att vi även kring mat är fast i samma föreställning som före Darwins tid, att människan på något vis är lite egen. Ju mer high-tech vårt samhälle blir, och ju flera av oss som lever i urbana miljöer långt från de skogar och stepper vi kommer ifrån, desto svårare är det för oss att greppa Darwins teori i praktiken.

Men när det pratas om ett ”riktigt” vilddjur som exempelvis ett lejon, så är det nog ingen som ifrågasätter att lejon äter kött. Det är också självklart att zebror bara äter gräs och blad och inget annat.
Men varför är det så, att lejon bara ska äta kött? Varför kan inte lejon gå över till vegetariankost? Jo, det kan jag tala om: (och här kommer poängen med hela inlägget så läs noga nu) lejon som art utvecklades till just lejon genom att äta kött. När kattdjuren evolverade från vad de nu var innan, så lärde de sig att det var smart att jaga andra djur, för då fick de i sig så mycket näring så att de sen kunde sitta i skuggan resten av dagen. Och det är detta som definierar kattdjur och andra renodlade köttätare från andra djur – de bör inte äta något annat. Deras system har utvecklats för att endast ta hand om kött och omvandla det till näring. Något annat, typ gräs eller frukt, gör dem sjuka. Precis som det i zebrans fall inte funkar bra med något annat än växter.

Lejon äter zebra som äter gräs som är förmultnade djur och växter. Livets cirkel, eller hur!

Så… det är alltså avgörande ifråga om kost att titta på vad en art åt under den period då den utvecklades till sin speciella art. Det är detta som så många har missförstått och så har man istället tittat på vad människan ätit kanske de senaste tusen åren, eller ännu värre, de senaste hundra åren. Tusen år är ingen tid i människans utveckling, det är som en fjärt i rymden faktiskt. Jag har nämnt någon annanstans att människan började odla för ca 10.000 år sedan. Här kommer en analogi som tydligt förklarar hur kort tid det är i människans historia:

Tänk dig en 100 meter lång fotbollsplan. De första 99,5 metrarna är hur lång tid våra förfäder spenderade som jägare-samlare – de blev RIKTIGT bra på det under den tiden, och över tusentals generationer så anpassade sig våra kroppar till den livsstilen. Den sista halvmetern representerar vår art efter jorbrukets genombrott, då vår kost har ändrats (men våra gener har inte det).

Okej, en halvmeter av hundra meter. Det är inte mycket. Och inte bara det, vi har i princip inte förändrats biologiskt sen i början av de där hundra metrarna. Homo sapiens utvecklades långt innan dess, för ca 200 000 år sedan i Afrika. Vårt släkte, Homo, har funnits i över 2 miljoner år.
Så vad åt vi under vår utveckling då? De forskare som studerar människans fysiska utveckling – antropologerna – är i princip överens om att det som utvecklade oss från relativt primitiva apor till det vi är idag, är att vi kom över kött som vi började äta i högre grad än innan.
Vilt kött, fisk och skaldjur innehåller höga mängder omega-3 och det är den fettsyran som utvecklade vår hjärna under hundratusentals år. De teorier jag läst utgår från att apor, som hade börjat ta sig runt nere på marken i en mer upprätt ställning, hittade kadaver som de åt, antagligen för att kött är näringsrikt. Eftersom deras kroppsställning hade förändrats hade de förlorat en del av sin förmåga att klättra som apor och kom därför inte åt frukt uppe i träden i samma grad som tidigare. Långsamt vande sig deras system vid mer och mer kött, samtidigt som de blev smartare på grund av omega-3-fettet och utvecklade bättre vapen och verktyg. De började jaga och fiska, så att de trots sin utsatta situation som tvåbenta kunde konkurrera med andra rovdjur.

Givetvis åt de fortfarande den frukt de kunde komma över, samt bär och nötter och säkert rötter och all möjlig växtlighet. Kanske växte det lite vildhavre eller något annat spannmål på steppen som de ibland petade i sig i brist på annat. Men: Det fanns inte spannmål i den mängd att det var en grundläggande del av deras näringsintag. Dessa människor höll inte på med jordbruk överhuvudtaget och spannmål i vilt tillstånd är väldigt ansträngande att leta upp och plocka – inget jag skulle lagt ned särskilt mycket energi på om jag levde i skogen eller vid vattnet. Tänk dig att du lever i vildmarken utan kunskap om odling eller tillgång till domesticerade djur – du skulle jaga, eller hur? Här i Norden skulle du också plocka bär och äpplen när de var mogna. Gräva upp lite rötter och äta lite blad. But that’s about it.

Mer komplicerat behöver det inte bli. Om det jag beskrivit här stämmer så behövs ingen tallriksmodell, inga fullkorn, ingen snabbmat, inga E-ämnen.
Det behövs bara ren mat – kött, fisk och skaldjur, grönsaker, frukt, bär, nötter, rotfrukter och kanske lite mejeriprodukter. Det kan nog tyckas provocerande, men jag tror att det är dags att vi tar till oss att vi biologiskt sett är djur och att vi förstår vad det innebär.

Motsatsen till detta, att försöka hitta avancerade sätt att kombinera bönor och spannmål för att få fullvärdigt protein, eller att uppfinna medicin efter medicin för att få ned högt blodtryck och så vidare, är ur min synvinkel att komplicera det hela. Ju längre vi driver oss själva från vårt ursprung, desto mer komplicerade sätt försöker vi komma på för att lösa våra hälsoproblem. När det skulle kunna var så enkelt som med zebran och lejonet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s