En riktig sko, vad är det?

Sen cirka två år tillbaka springer jag med så kallade minimalistiska skor. Jag har hittils ”bara” haft ett par five fingers, de kända och nu även ganska populära gummiskorna med tår.

Men de senaste veckorna har mitt löparskoutbud utökats med två nya modeller: Ett par Luna sandals som jag fick i present och ett par Moc3 RunAmocs som jag beställde själv.

Det är intressant att se hur mycket folk reagerar på dessa skor, vilket såklart är fullt förståeligt då vi är vana vid helt andra typer av löparskor nuförtiden. Men det som ändå förvånar mig lite är att de flesta undrar hur man kan springa i skor utan dämpning. Hur kan det inte göra ont, är frågan jag får. För mig avspeglar det främst hur framgångsrika sportmärkena har varit med att sälja in dämpade skor och deras betydelse för vår löpteknik och skaderisk.

Dämpade skor har trots allt bara funnits sen Nike (som vi alla vet är ett företag som säljer löparskor, inte någon oberoende forskningsgrupp) uppfann dem på 70-talet. Innan dess, alltså sen tidernas begynnelse och fram till 1970-talet, fanns det bara odämpade skor. Så ur ett mer filosofiskt perspektiv – vad är en konstig sko egentligen?

Om man aldrig sett den förr skulle det kunna vara ett rymdskepp…

Människan har ju sprungit i hundratusentals år och våra fötter är byggda för det. I det moderna samhälle vi lever i nu klämmer vi dock in fötterna i för smala skor och därmed trycks tårna ihop på ett onaturligt vis. Därmed kan vi inte använda fötterna som de var menade att användas.

Harvardforskaren Daniel E. Lieberman har kollat på hur kenyanska löpare (som normalt springer barfota eller i minimalistiska skor) sätter i foten utan/med dämpad sko. Det har visat sig att en person utan dämpad sko sätter i foten mitt på trampdynan istället för på hälen. Detta minskar avsevärt den stöt som annars transporteras upp till knäet och vidare upp genom höften och ryggen. Vid barfotalöpning spretar personen även ut tårna vid isättning, vilket inte händer alls med moderna skor. Det tycks som att vi även med löpning vill hitta ett så komplicerat sätt som möjligt att lösa problemen med skador, när det egentligen kanske bara är att titta tillbaka på vad vi är byggda för.

Jag har själv blivit av med den smärta jag kunde få i knäna och fotlederna när jag sprang med dämpade skor och jag känner fler som har upplevt samma sak. Det är dock en stor övergång att börja springa med minimalistskor/barfota när man är van vid mycket dämpning. Det gäller att sätta sig in i löptekniken och ta det riktigt lugnt till en början för att bygga upp de muskler i fötterna och fotleden som du inte behövde använda med dämpade skor. Men det är så mycket roligare att springa när man känner markens struktur och fötternas egen styrka! Jag tycker löpning får ännu en dimension då närheten till omgivningen blir starkare. Det blir också lättare för mig att känna mina egna gränser och inte överanstränga mig, då den minimalistiska skon inte ”lurar” mig att springa längre än jag klarar.

Om du vill läsa mer om minimalistlöpning, kolla in Liebermans hemsida här.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s