Skyddar lättmjölk mot stroke?

I onsdags gjorde jag ett ödersdigert misstag. Jag åt take away. Egentligen var det väl inte att jag åt köpmat i sig som det var fel på, utan vilken sorts mat det var. Jag hade fått för mig att jag var sugen på japansk mat och hade ont om tid att laga middag. Men det går inte att bli mätt på endast köttet och salladen, så jag fick äta en hel del ris. Dessutom misstänker jag såhär i efterhand att köttet var sockrat och det kan ha varit mjöl i såsen, av konsistensen att dömma.

Min mage la i alla fall av totalt i två dagar. Jag behöver ju inte gå in på detaljer men jag blev trött och matt och fick springa på toa titt som tätt.
Det är alltså bara för mig att hålla mig till strikt paleo. Kroppen har fått säga sitt och den var inte nöjd med mitt val av mat.
Det känns egentligen inte jättedåligt, jag vill ju ändå äta såhär. Men det var uppenbarligen för tidigt för att testa tarmarna.

Så över till ett annat ämne: Lättmjölk. I New York gick den här kampanjen för några år sen i syfte att minska problemet med fetma:

Vad bra, tänker du, läsk är ju inget vidare egentligen. Men vänta, vad står det i det finstilta? ”Drick mindre läsk och andra sockrade drycker. Drick istället vatten, mineralvatten eller lättmjölk.” Jag hittade bilden på kostdoktorns hemsida.  Han skriver där om riskerna med att rekommendera lättmjölk, där näringen procentuellt sett i högre grad kommer från kolhydrater än fett i jämförelse med vanlig mjölk. Det blir alltså nästan som en läsk, fast med en anings mindre socker och laktos istället för fruktos.

Jag kom in på den artikeln efter att ha läst en annan tidningsartikel. Enligt några forskare skyddar lättmjölk mot stroke.
Läs gärna den artikeln själv, den är intressant ur många perspektiv. Om man inte är van att dissekera artiklar om de här ämnena kan det dock vara svårt att urskilja vad som faktiskt har hänt. I det här fallet har några forskare, ledda av Susanna Larsson vid enheten för nutritionsepidemiologi (vilken tounge-twister att uttala det!) vid Karolinska institutet, låtit 75.000 personer svara på en enkät om hur de äter och dricker. Sen har de följt de här människorna i tio år och kollat vilka som fick stroke.

De har nu hittat ett samband mellan mejeriprodukter med låg fetthalt och antalet strokes. Och, som rubriken antyder, anser forskarna nu att dessa mejeriprodukter skyddar mot stroke.

Jag har ju inte själv läst forskningsrapporten, så jag kan bara utgå från vad som beskrivs i artikeln. Och enligt den så verkar forskarna vara lite förvirrade över varför dessa produkter har en skyddande effekt.
”– Djurförsök visar att vissa proteiner i mjölk har en blodtryckssänkande effekt. Dessutom är magra mejeriprodukter, till skillnad från feta, berikade med vitamin D, som också är kopplat till lägre blodtryck, säger Susanna Larsson…” kan vi läsa i början av texten. Det verkar alltså inte som att Susanna Larsson själv har tagit fram några bevis för varför lättmejeriprodukter skyddar, utan hon utgår från valda delar av andras forskning.

Det som är extra intressant med ovan valda citat är vad hon tror bidrar till denna skyddande effekt mot stroke. Vi kan få ut två ”bevis” för detta ur texten:

1. Vissa proteiner i mjölk har en blodtryckssänkande effekt. Dessa proteiner finns ju även i mejeriprodukter med högre fetthalt. På denna punkt verkar det alltså inte gå att dra några slutsatser om lättmejeriprodukter vs mejeriprodukter med högre fetthalt. Det verkar ju inte alls ha med skillnaden i fetthalt att göra och därför borde alla mejeriprodukter vara lika skyddande enligt hennes slutsats.
2. Magra mejeriprodukter är berikade med D-vitamin, som också är kopplat till lågt blodtryck. D-vitamin är alltså tillsatt i mjölken för att vi i nordligare trakter ska få i oss ordentligt av denna livsviktiga vitamin trots den extrema solbristen på vintern. Det har alltså inte med mjölken i sig att göra överhuvudtaget, för D-vitamin kan man lika gärna äta i pillerform.

Det intressanta med dessa typer av epidemiologiska studier är hur forskarna går till väga för att dra sina slutsatser.

Den epidemiologiska forskning som bedrivs vid universitet och andra vetenskapliga institutioner runt hela världen har oftast som målsättning att identifiera och värdera betydelsen av olika riskfaktorer för ohälsa och förtidig död, till exempel livsstilsfaktorer som rökvanor, kostvanor och motionsvanor och miljöfaktorer som passiv rökning, buller och exponering för farliga ämnen i arbetsmiljö.  (…) Den övergripande målsättningen för epidemiologisk forskning är att genom ökad kunskap kunna hitta sjukdomsorsaker och riskfaktorer och därigenom förebygga sjukdom och ohälsa. För att kunna hitta dessa samband mellan yttre och inre faktorer och hälsotillståndet, måste man göra studier av något slag. Det kan vara kliniska prövningar, registerstudier, retrospektiva studier, longitudinella befolkningsstudier m.m.

– Wikipedia om ”epidemiologi”

I det här fallet låter forskarna alltså en stor grupp slumpvis utvalda människor svara på frågor och sen drar de slutsatser utifrån detta. Det farliga med det här tillvägagångssättet är att man inte kan få en helhetsbild av varje individs hälsosituation när man plockar ut en enda faktor, i det här fallet lättmejeriprodukter. För mig känns det inte helt osannolikt att människor som väljer produkter med lite fett (oavsett hur nyttigt just det nu kan tänkas vara) tänker mer på vad de stoppar i sig i allmänhet än gemene man. Det kan ju faktiskt vara det som i sin tur gör att de får färre strokes, inte hur mycket lättmjölk de har druckit i veckan. Men det får vi aldrig veta, för det tyckte inte Susanna Larsson var intressant att titta närmare på.

Den här typen av studier har på senare tid fått allt mer utrymme, både finansieringsmässigt och i media. Det är såklart mycket lättare att forska på det här viset och dra slumpmässiga slutsatser än att faktiskt utöva vetenskap. Jag vet, jag är hård mot Susanna nu, men jag tycker inte den här typen av forskning är värd sitt goda rykte. Media spinner såklart gärna vidare på så uppseendeväckande rubriker som denna. En annan slutsats Susanna Larsson drog för ett tag sen var denna: Choklad bra medicin mot stroke. Den forskningsrapporten bygger på ett liknande underlag av enkäter som 33.000 kvinnor fått svara på.
Gud vad bra, tänker vi alla när vi läser den rubriken. Skönt att något som är så gott också kan förebygga sjukdom. Aftonbladet säljer ganska många lösnummer på liknande löpsedlar, där folk får snabba svar på vad som är bra för hälsan och inte. Ju högre antalet strokes och hjärtinfarkter stiger per år och ju fetare folk blir, desto snabbare lösningar vill vi ha på problemet och desto fler lösnummer säljer Aftonbladet på detta tema. Det blir lite av en ond spiral där tidningarna bara plockar upp den här typen av resultat och försöker sälja på budskapet ”så undviker du att bli tjock och sjuk”. Jag kan tycka att journalister har ett visst ansvar att vara kritiska, men det finns nära nog noll kritik inom nutritionsjournalistiken i de stora dagstidningarna. Man skriver för att sälja, så enkelt är det.

Jag kommer inte helt dementera Susannas slutsatser för hur man förebygger stroke då jag inte har några vetenskapliga motbevis i detta nu. Däremot tror jag att detta är helt fel sätt att bedriva forskning på. Självklart kan det vara intressant att låta en stor grupp svara på frågor om vad de äter och sen se vilka som blir sjuka. Men efter att ha läst en hel del naturvetenskapliga kurser samt matematisk statistik och sannolikhetsteori så vet jag att det inte är såhär man vanligtvis går tillväga inom exempelvis fysik när man tar fram bevis för något. Att dra en slutsats utifrån så pass slumpvis utvalda data anses som ovetenskapligt och kan endast lägga grunden för vidare forskning inom ämnet. Inte förrän man har bevis för något får det publiceras som sant. Det finns helt enkelt för många faktorer som spelar in här och det går inte bara att plocka ut en av dem och säga att man har hittat svaret. Speciellt inte när man är osäker på orsaken till det man just ”bevisat”.

För mig verkar det i alla fall osannolikt att just lättmjölken gör någon nytta mot stroke, eftersom den mest innehåller socker vilket gör oss tjocka och sjuka. Om Susanna Larsson och hennes forskarkolleger verkligen vore intresserade av att ta reda på vad som orsakar stroke och hur man förebygger det så skulle hon nog få ta ett stort steg tillbaka och börja om från början. Men de kan ju också välja att äta choklad och dricka lättmjölk.

Jag vet, jag är alldeles för positiv nu, men jag kan inte hindra mig själv

Det blir bara roligare och roligare att blogga. Jag börjar förstå att detta tilltalar människor på fler sätt än jag trott. Det är inte bara faktabitarna som kan vara intressanta, eller hur det går för mig att äta på detta begränsade sätt, utan jag har nu insett att det är hela spektrat av att ställa om sitt liv och börja tänka på hur man vill må i allmänhet, att det är det som intresserar er som läser.

Jag tänker bli ännu mer personlig och ta det här till nya nivåer i framtiden genom att skriva om fler bitar av mitt liv. Bara igår hade jag och mina föräldrar ett väldigt intressant samtal om träning. Många som äter LCHF trycker gärna på att ”om man äter såhär så behöver man inte träna”. Inte bara är dessa människor extremt lata, det är även farligt att uppmuntra andra till att inte röra på sig. Visst är en kost liknande LCHF mycket mer effektiv då det kommer till fettförbränning och därmed behöver man inte stå och flåsa som i Biggest Looser för att förlora sina extrakilon runt magen. Men det betyder ju inte att man ska strunta i att flåsa helt.

Jag tycker att träning är nummer 2 att ändra på efter kost. Därmed är det viktigare att tänka på vad man stoppar i sig än hur mycket man rör på sig, och det är kanske det lchf:arna främst vill få fram. Men det är ändå NUMMER 2!  Det är ju näst högst upp på listan över saker att ta tag i, alltså väldigt viktigt. Och en värkande rygg blir inte nödvändigtvis bättre av att ändra hur man äter. Dessutom, för att få maximal energi i livet krävs det att man tränar hårt då och då. Jag har tidigare beskrivit hur jag personligen har tänkt lägga upp det, men man behöver ju inte göra på det viset. Ett första steg är ju alltid att bara börja röra på sig i allmänhet.

I januari tog jag det största beslutet för att ändra på min livsstil som jag kunde ta. Jag tog studieuppehåll från mina studier på civilingenjörsprogrammet. All energi var borta och jag betedde mig som en robot. Prioriterade skolan före det mesta, samtidigt som jag började sakna att vara kreativ mer och mer. Min kreativa sida ger sig ofta uttryck i att jag ritar, målar och skapar fritt på andra sätt, något jag i princip slutat med helt. Dessutom kändes skolan ensam och som ett enda stort motstånd jag bara var tvungen att ta mig igenom av någon anledning jag glömt bort.

I två månader var jag mest trött och sov mycket, tittade på teve och läste. Gick på promenader, skrev lite och försökte komma igång med att rita. Jag sökte inte ens några jobb utan levde på lite överblivet studiemedel och sparpengar.

Efter ett tag började jag söka jobb och vara mer aktiv på dagarna. Men energin återvände inte på det sätt jag önskat, även om jag började bli gladare. Det var då jag började tänka på hur jag åt. Och det var då, efter några veckor av läsning och diskussion med mig själv, som jag bestämde mig för att go all in. Lägga om kosten helt. Och varför inte blogga under tiden?

Jag tror att det ger mig en dubbeleffekt att ta tag i hur jag äter och tränar. Det gör mig dels fysiskt piggare eftersom jag får bättre energi från maten och träningen, men det ger mig också mer energi mentalt då det kommer ur ett beslut att prioritera mig först, på alla sätt. Inte pengar, inte karriär, inte några andra personer, utan MIG. Jag ska må så bra jag bara kan. Vad kan hända då som inte är något positivt?

För mig handlar det alltså om att titta på hela mitt liv och kolla på hur jag vill ha det. Kost är bara en av de sakerna. Och det finns inget som säger att du behöver göra likadant som jag, men varför inte ta din hälsa på största allvar? Varför inte göra hur du mår till första prioritet i ditt liv från och med nu?
(Vad kul, det där lät väldigt amerikanskt och positivt. Lifechanging liksom. Men varför inte? Det är alltid bra att vara lite pushig.)

Jag vet att det är kontroversiellt i det här samhället och för vår generation att vara kräsen med vad man vill ha, på riktigt alltså. Många är bra på att ta för sig i sitt yrkesliv och köra så det ryker, men det är ju knappast att titta på helheten. Jag menar, tänk om detta är mitt enda liv? Vad vill jag göra med det då? Vill jag jobba heltid med något jag inte brinner för? Vill jag äta en

massa skit så att jag inte får leva lika länge? Vill jag strunta i att röra på mig så att jag tillslut har ont överallt och min kropp endast består av skelett, organ och fett?

Men jag vet, det är ju viktigt att vara lite rock’n’roll också. Man kan ju inte vara fööör hälsosam, då är man en djävligt jobbig skit. Och man måste ju unna sig! Det är viktigt att unna sig något då o

ch då. Även om det är superonyttiga saker som gör att jag mår dåligt, det unnar jag mig…

Ja, jag vet att jag kanske är en jobbig skit nu, men varför inte? Jag är en jobbig skit som satsar på att få oändligt med energi till att leva det liv jag vill leva. Jag bryr mig inte om jag är en jobbig skit. =)

 

Så… experimentet är över! Eller?

Det är måndagen den 23 april och det har gått exakt fyra veckor sen jag påbörjade mitt matexperiment! Fyrverkerier och fanfarer, jag klarade det!

Men först en liten avstickare: I fredags skrev jag ett inlägg om varför spannmål inte är något att ha (läs det! Viktiga fakta!). Jag gick in på lektin, ett protein som kan ha väldigt negativa effekter på vår hälsa, även om vi inte märker något av det på flera år. Anledningen till att jag skrev om just det var att jag själv verkligen fick en aha-upplevelse då jag läste det. Jag är ju själv inte sjuk eller tjock, så varför skulle jag inte kunna äta pasta, pizza och bröd? Just dessa fakta om lektiner fick mig att förstå allvaret i att sjukdomar inte utvecklas över en dag och sen blir man sjuk, utan det är en långsam process som börjar redan nu, när jag är 23 år. För att förebygga de potentiella sjukdomar jag skulle kunna få i framtiden (jag har t.ex. diabetes och bröstcancer i släkten och jag är inte sugen på att få någon av dessa sjukdomar) så är det bra att börja så tidigt som möjligt, allra helst NU. Det låter hårt, jag vet, men det är samtidigt mycket roligare att tänka att jag kan undvika dessa sjukdomar genom att leva på ett visst sätt. Vi har mycket större möjligheter att påverka om vi kommer bli sjuka än vi tror. Dessutom kommer jag ju må mycket bättre under tiden.

Men det finns även andra nackdelar med spannmål som oftare än lektiner tas upp i debatten om exempelvis LCHF.  Spannmål består till stor grad av stärkelse, som omvandlas till rent socker när det går ut i blodet. Våra kroppar är inte gjorda för så stora mängder stärkelse, eller stora mängder rent socker för den delen heller. När vi äter så mycket kolhydrater måste kroppen lagra överskottet någonstans tills den behöver det, vilket den väljer att göra i fettcellerna när det är fullt på alla andra ställen (musklerna, organen, hjärnan). Det är så man blir fet.

Vid en kolhydratlåg, fetthög diet har inte kroppen för mycket socker att ta hand om, och det lilla socker man äter går till de ställen där det verkligen behövs, först och främst hjärnan och musklerna efter träning (då krävs det ju att man tränar förstås…). Överskottsenergi plockas nu från fettcellerna och kroppen går alltså över till fettförbränning, vilket är vårt naturliga tillstånd även när vi är smala. Voila!

Det är alltså in fett som gör en fet, utan kolhydrater. Sen finns det bra fett och dåligt fett, men det går jag inte in på nu. Fetma i sig för ju ofta med sig följdsjukdomar som diabetes typ 2 osv vilket gör det värt att undvika av flera anledningar. Det finns ännu fler saker med spannmål som är dåliga, men allt får inte plats i detta inlägg.

Tillbaka till lilla mig och mitt experiment: Att äta såhär har gått så otroligt bra och varit så gott och roligt. Det har varit tufft att avstå godis och sötsaker, speciellt i påsktider. Några choklad- och lakritsbitar slank ned. Men huvudsaken var inte att jag skulle låta bli allt jag tycker om, utan att testa om det går att leva såhär. Det gör det. Och det känns så mycket bättre än innan. De senaste två veckorna har jag fått mer energi, mycket mer (med undantag för halsont och förkylning som gick över på några dagar). Jag vaknar och vill gå upp och laga frukost, jag kan knappt vänta tills jag får träna nästa gång och jag längtar inte längre efter pasta eller bröd. Lite suktar jag efter pizza… Det är svårt att bli av med det suget. Men det finns recept på paleo-pizza som jag ska pröva!

Min struliga mage och min brist på energi var de stora anledningarna till att jag gav mig in på det här. Energin har inte bara kommit tillbaka, jag har mer energi än jag haft på flera år. Magen är fortfarande dålig från och till, men mer sällan än förut. Men jag ska testa lite fler saker som kan hjälpa den. Kanske behöver den bara lite tid, oavsett så är även den bättre än innan.

Nu blev det långt, men som jag skrev i mitt senaste inlägg: Jag kommer fortsätta blogga och skriva om olika myter om kost och hälsa! Jag har en hel del ämnen som jag är sugen på att ta upp… 🙂

Jag avslutar med en länk till en artikel som går igenom varför vi äter som vi gör och varför det inte är någon bra idé, samt hur vi ska äta istället och varför: How agriculture ruined your health and what to do about it av Mark Sisson. (Agriculture = jordbruk)

30 dagar som gått fort

Månaden är snart gången och på söndag ”avslutas” experimentet. Det har gått så otroligt fort och det har varit så kul att skriva här på bloggen!

Därmed inte sagt att jag kommer börja äta som innan igen. Nej, ju längre tid det gått på månaden och ju mer jag läst på, desto mer övertygad är jag om att jag är inne på rätt spår med detta. Här är några positiva tecken:

• Min hy har blivit bra. Då menar jag inte bara att jag inte får några finnar, den är överlag finare. På vintern brukar jag få torra ömsom feta fläckar i ansiktet och ibland till och med bli så torr runt munnen att det ser ut som eksem. Allt det är borta! Inga mörka fläckar under ögonen, inga inflammerade porer. Dra åt fanders, skönhetskrämer och acnemedel!!
• Jag har inga humörsvängningar som beror på lågt blodsocker längre. Genom att utesluta spannmål har jag kraftigt dragit ned på kolhydraterna, vilket är det som ger utslag i blodsockret. Mer kolhydrater => större svängningar i blodsockernivåerna. Det gör extremt skillnad på energinivån, framförallt efter lunch och under eftermiddagen då de flesta upplever vad som brukar kallas för matkoma (högt blodsocker) och efter det ett blodsockersjunk.
• Mitt sockersug har gått ned rejält. Jag hade innan experimentet börjat jobbat upp ett ganska bra sockersug genom att äta ris, pasta, bröd, snabbmat, som innehåller tillsatt socker,och godis. Jag tycker liksom inte att det är lika gott längre. Men jag tror jag kan nå ännu bättre resultat här över tid och sluta känna mig intresserad av dessa saker helt.
• Jag får inte i mig mer än en halv cider, sen tar det stopp. De flesta alkoholhaltiga drycker, ja egentligen alla utom ren sprit, innehåller mycket kolhydrater. Öl innehåller lika mycket som en läsk. En drink är ju praktiskt taget en läsk. Öl har jag ju skippat helt eftersom det tillverkas av spannmål. Men när jag drack cider fick jag knappt ned den, dels för att det var så sött och så kändes det väldigt ”mastigt” också. Kanske har det något med sockerarterna att göra, för vin går lite bättre.

Den sista punkten är intressant även ur ett mentalt perspektiv. Jag tror att mitt motstånd mot att dricka för mycket även kommer ur att jag vill ta väl hand om min kropp på alla sätt och inte få någon baksmälla dagen efter då jag inte kan träna eller vara aktiv på andra sätt. Experimentet har på många sätt fått mig att tänka över min livsstil i stort, och jag känner mig inte på långa vägar färdig med min utforskning av ämnet. Just nu känner jag mig helt enkelt inte intresserad av ruset alkohol ger. Det kanske inte är något ni alla tycker är något positivt, men jag måste säga att jag tycker det vid den här tidpunkten i mitt liv.

Jag kommer såklart fortsätta med bloggen även efter att månaden är över. Kanske skulle ha döpt den till 365 dagar paleo 😉 . Men namnet symboliserar fortfarande en livsstilsändring och att det aldrig är försent att ta sig själv och sin hälsa på allvar, så det får vara kvar. Då menar jag både fysisk och psykisk hälsa. Jag kommer dokumentera hur jag tränar och äter men även skriva om hur jag tänker om mentalt välbefinnande och hur det hänger ihop mycket med vår miljö och hur vi tar hand om oss själva och den.

Jag avslutar med lite bilder på fåren ute hos mina föräldrar. De hade precis lammat!

Så här ska får ha det.

Ett två dagar gammalt lamm!

Så vad är det för fel på spannmål? Det äter ju alla!

Jag känner att jag behöver gå in lite på det här med spannmål. Det är lika bra att jag varnar er redan nu: Jag är ingen vetenskapsman på området, jag är mycket bättre på matte än näringslära, och jag kommer inte servera er källor på löpande band. Däremot kommer jag skapa en sida med länkar som de med mer intresse kan gå in och söka information på själva. Jag kommer bara leverera de fakta jag läst mig till, på ett så rationellt sätt jag kan. Så om du tycker att något jag skrivit är illa underbyggt faktamässigt, påpeka gärna det. Men gå också in på länkarna och läs det som är skrivet av riktiga experter. Det tenderar att öka trovärdigheten när folk jobbar heltid med ett ämne.

Så – vad är det egentligen för fel på spannmål undrar du? Jag länkar här nedan till några sidor som jag tycker du som är skeptisk till mina argument ska läsa igenom. Jag hittade tyvärr ingen riktigt bra svensk faktasida, säg gärna till om du gör det! Men jag länkar i alla fall till det här forumet (Kolhydrater i fokus) som handlar om LCHF och detta är en tråd där nackdelarna med spannmål diskuteras.

En bra och rolig artikel som förklarar varför vi inte är gjorda för att äta spannmål hittar du här: Paleo sounds great but why no grains? (Grains=spannmål). Det är Robb Wolf som skrivit boken jag läst, som författat artikeln. Ett kapitel från den boken hittar du här, det kan vara bra att skumma igenom texten första gången man läser den och läsa delar man själv tycker är intressanta mer noggrant då texten är ganska lång och faktatung. Se till att speciellt läsa det som står under rubriken ”One for me and one for you” och ”Brother from a different mother” som förklarar väl hur spannmål verkar inne i kroppen och gör skada.

Självklart kommer jag också göra er tjänsten att förklara lite kort här på bloggen! Alla typer av spannmål innehåller proteiner och det är ju något som vi hört ska vara nyttigt. En sorts protein som finns i spannmål kallas för lektin, ett protein som i vissa former och i stora mängder visat sig ha mycket negativ effekt på oss. Låt oss titta närmare på vete, som innehåller extra mycket lektin. Så vad händer när vi äter t.ex. bröd gjort av vete i och de små proteinkedjorna landar i tarmarna? Det tycks nu lämpligt med ett citat från artikeln jag länkade till:

In the wild, the cereal grain is distributed by the wind, and when conditions are right, the germ (embryo) begins the process of growth using the endosperm for energy. It may come as a surprise, but plants are not benign, altruistic organisms just waiting to send their next generation of young into our mouths in the form of sushi rice or French bread. Grains, like all critters on this planet, face the challenge of surviving long enough to reproduce. This is particularly problematic for grains in that their most nutrient-dense portion (the part we eat) happens to be the reproductive structure.

Tro det eller ej, men till skillnad från ett blåbär som faktiskt vill bli ätet av oss för att sprida sina frön i vår näringsrika avföring, så vill inte vetekornet bli det. Vetekornet och dess potentiella ättlingar går en säker död till mötes genom att hoppas in i våra munnar, då deras fortplantningsmetod som sagt är att spridas med vinden och inte krossas till oigenkännlighet i vårt magsystem.

Okej, lektinet har landat i tarmen. Där kommer vårt system ha stora problem med att bryta ned proteinet till mindre bitar, som annars brukligt är. Lektinet hakar istället på receptorer och kan med hjälp av dem ta sig intakta genom tarmväggen. Detta är vetets krigslist mot vårt system, lektinet lurar transportmolekylerna och får därmed transporteras ut i kroppen hela, där de kan börja göra skada.

Inte bara gör detta små hål i våra tarmar vilket öppnar väg för andra proteiner att ta sig ut i kroppen (och all möjlig annan skit, bokstavligen). Dessa lektiner har även kommit på den smarta egenskapen att efterlikna proteinkedjor som redan finns i vår kropp. Vårt immunsystem står alltid redo på andra sidan tarmväggen för att hindra virus, bakterier och andra inkräktare från att ta sig in. Så när immunförsvaret får syn på de här proteinerna som inte ska vara där utan ska vara kvar i tarmen, bildas antikroppar mot dem. Vi säger för enkelhetens skull att lektinerna härmar proteinkedjor som finns i din bukspottskörtel. Då har kroppen nu skapat antikroppar vars uppgift är att attackera och eliminera dessa proteiner.

Bukspottskörteln producerar insulin, ett av de livsviktiga hormonerna i kroppen vars uppgift är att transportera socker till cellerna. När det här organet blir attackerat av antikropparna, försvagas det och insulinproduktionen blir i sin tur försämrad eller i värsta fall satt helt ur funktion. Detta är en av orsakerna bakom diabetes, en av våra vanligaste folksjukdomar. Och lektinet kan härma många fler proteiner i kroppen, till exempel delar av hjärnan. Detta kan leda till utvecklingen av exempelvis sjukdomen MS. Allt för att vetekornet inte vill bli ätet av dig. Sugen på en baguette, någon?

Inte bara skapar detta långsiktiga problem då våra organ blir angripna av vårt eget immunförsvar som bryter ned dem, de där hålen i tarmarna är kvar så länge vi fortsätter äta spannmål med lektiner i. Som jag skrev tidigare kan även andra proteiner nu ta sig igenom tarmväggen, som normalt inte skulle gjort det annars. Det är detta som leder fram till allergier mot kött, ägg, tomater och andra saker som vi i vanliga fall mår bra av, då det bildas antikroppar även mot dessa.

Det låter ju helt otroligt att vi inte redan skulle veta det här, jag vet. Men tyvärr är nutritionsbranchen en riktigt snårig industri där forskning alltför ofta är sponsrad av livsmedelsföretag. Den forskning som livsmedelsverket stöder sina rekommendationer på är numera hårt kritiserad av många biologer, antropologer och läkare för att inte vara vetenskaplig i sina slutsatser. Forskningen på spannmålets direkta effekter på våra kroppar (bland annat forskningen på lektinets egenskaper) är relativt ny och ofta svårfinansierad.

Genom att skapa den här bloggen vill jag vara med och motverka att vi bara ska få höra en del av sanningen, eller i värsta fall bara en manipulerad bild av sanningen. Jag hoppas du vill läsa vidare nu! Och kommentera hörni 🙂

Grönsaker är inte att förglömma

Häromdagen lagade jag en jättegod vegetarisk röra, fritt inspirerad av en rätt min mamma lagat. Jag hade lite korv till för att få i mig extra fett och protein, men när jag åt resterna senare hade jag ett stekt ägg till och det gick lika bra. Alltså en perfekt rätt om man inte vill äta kött till varje måltid!

Hacka lök och stek den i smör så att den blir mjuk, rör om då och då. Hacka under tiden zuchini, palsternacka, morot, lök och/eller andra grönsaker du tycker om i tärningar. Det är smart att använda grönsaker som håller på att bli dåliga och mjuka så slipper man slänga dem.

Häll grönsakerna i stekpannan och salta och peppra. Lite cayennepeppar hade jag i. Stek på ganska låg värme tills grönsakerna blivit mjuka Häll över lite olivolja och rör om. Sådärja!

Snart kan jag lyfta hundra kilo!

Jag har nu genomfört nästan tre veckor av mitt fyra-veckors experiment, och jag måste säga att tiden går fort! Det har varit otroligt mycket god mat och en del dåligt samvete över alla nej tack då jag blivit bjuden på bullar och sånt. Ett par gånger har jag varit för svag för att motstå, men då har det gällt lösgodis och inget med spannmål i.

De senaste veckorna har jag också försökt komma igång med att träna igen. Jag dansar en gång i veckan, vilket ger väldigt bra balans- och uthållighetsträning, men det ger mig ingen styrke- eller konditionsutmaning hittils. Förra året löptränade jag en till tre dagar i veckan och sprang i oktober Hässelbyloppet som är en mil långt. Under vintern hade jag inga bra skor att springa i (dålig ursäkt, jag vet), fick ont i en axel och var sjuk i omgångar. Därför har jag tappat konditionen ordentligt. Styrketräning har jag inte hållt på med ordentligt på flera år.

Vad jag är ute efter är att bli genomstark i kroppen så att jag inte får ont i ryggen, samt är motståndskraftigare när jag blir sjuk och orkar mer i allmänhet. Jag tror också att det är träningen som i kombination med min koständring kommer ge mig den verkliga energikicken. Så nu sätter vi igång!

Jag har återigen tagit lite hjälp av min kära pappa, som har byggt ett eget hemmagym i garaget och är insatt i primal exercise (vad heter det på svenska?), alltså hur våra kroppar är gjorda för att träna. Som med maten fast med träning istället alltså!

Jag ska följa ett träningsprogram som liknar det ni kan läsa om längre ned på den här sidan: How to gain weight and build muscle (Mark Sissons blogg). Hela artikeln är jättebra och handlar om hur man bygger muskler och styrka genom att lyfta tungt flera gånger i veckan. Jag är själv den smala typen som har svårt att lägga på mig – det som Mark i artikeln kallar hardgainers. Så jag är inte rädd för att jag kommer se ut som en bodybuilder efter ett tag. Men om du fortfarande tvivlar på att man blir snygg av att lyfta tungt om man är tjej, så skriver Mark om det på ett annat ställe, där han beskriver hur tunga lyft inte bygger en bodybuildingkropp, tvärtom. Kolla in filmerna på sidan, dom tjejerna är inte direkt fult tränade. Dessutom skriver han i början av artikeln om myten att kvinnor skulle behöva andra träningsformer än män:

And so an outfit like Weight Watchers will push the chronic cardio, the ankle weights, and the step classes because of some underlying, self-defeating assumption that women aren’t “meant” to lift heavy weights. It’s insane, it’s preposterous, and it’s downright insulting. Men and women have different work capacities and different natural inclinations, but their bodies still work the same way.

Jag tycker i alla fall att det är befriande med någon som anser att kvinnor är lika kapabla som män att vara starka och sunda utan att behöva hoppa upp och ned på step-brädor. Det är ju traditionellt sett så att kvinnor håller sig till gympassen medan män står och lyfter ute i gymmet. Jag har själv gått på gym och försökt med både fria vikter, maskiner och pass. Det var definitivt enklast och tryggast att gå på pass, för där fanns inga män som kom fram och ville visa mig hur jag skulle göra, och det var bara att följa instruktören. Jag gav dock alltid upp på passen efter två, tre gånger för att jag kände att jag blev trött och stressad av de timslånga bodypump- eller shape-passen som saknar paus, man bara kör och kör tills man mår illa och stresshormonnivåerna slår i taket. Jag tyckte det var roligt också, speciellt cykling och yoga-inriktade pass. Annars hade jag inte gått dit, men den positiva fysiska känslan som jag sökte infann sig aldrig av styrketräningspassen. Det var helt enkelt för kämpigt. Sen fick jag dåligt samvete för att jag inte tränade och återvände till gymmet för ett liknande försök med passen någon månad senare. Så fortsatte det tills jag gav upp på gymmet helt för nåt år sen. De här passen var definitivt inget för mig och jag hade inga andra idéer för hur jag kunde styrketräna.

Men, tillbaka till nutid: Jag ska alltså köra 5 övningar totalt: benböj, marklyft, armhävningar/bänkpress, overhead press och stående rodd. Vid ett pass kör man 3 av övningarna, det tar alltså bara en halvtimme. Enligt Mark ska benböj vara den stående övningen, den man kör varje gång.

Nu i början försöker jag bara bygga upp stabilitet och få nerverna att svara på träningen. Jag har inget gymkort så när jag är hemma kommer jag att lyfta stenar och stockar i skogen, vilket duger fint. Jag hoppas att jag inom någon månad kan börja lyfta en aning tyngre, speciellt vid marklyftet som är riktigt explosivt. Vi får se vart det leder, jag har inget speciellt mål såhär i början mer än att komma igång och som vanligt: Att må bättre.

Halva tiden gången, det firas med chokladtårta!

I helgen var jag som sagt hos mina föräldrar och som jag gissat var maten delikat. Jag bjuder här på lite foton av kalaset. De får sammanfatta förra veckan, som var den andra av  de sammanlagt fyra veckor som experimentet ska hålla på. Självklart åt vi lamm – det är ju påsk!

Jag vill också visa upp en efterrätt vi gjorde, en chokladtårta utan mjöl som är supergod! Den kommer från boken World Food Café.

Grillmackor och kontrollbehov

Jag fick nyligen en kommentar av en god vän, som jag tycker känns lättare att svara på i form av ett nytt inlägg, framförallt för att jag tyckte att många av frågorna kan vara intressanta för fler. Så här löd kommentaren:

”Jag är impad hur du planerar dina måltider och äter nyttigt! Jag undrar bara lite över om de verkligen är bra för en att pressa sig så man måste gå runt hungrig.. Själv är jag typ aldrig sugen på något sött (choklad ibland) fast jag äter mycket onyttigt fett typ grillmackor…  Tänkte på att om du så ofta är sugen på fikabröd o sånt så kanske du borde äta ännu mer mat? Eller nått, blev bara lite orolig att du pressar dig för hårt, mat är ju de bästa som finns så för mycket kontroll kanske inte är bra… Det vet du bara själv, o mat bilderna du lagt upp ser super goda ut! En fråga oxå: har du mer energi? Tex frukosten med ägg o bacon verkar nice att börja dagen med. /magic forest friend”

Svar: Jag kanske har varit lite otydlig med min kritik mot fikabrödskulturen. Det handlar inte om att jag går runt och bär på ett enormt sötsug (även om söta saker kan fresta mig ibland), utan att jag har en hög ämnesomsättning som gör att jag behöver äta ganska ofta. Speciellt på eftermiddagen behöver jag ofta ett snack för att klara mig fram till middagen. Då skulle jag önska att det fanns ett bra alternativ till sötsaker på kaféer, för jag älskar att gå på kafé.  Till exempel skulle det kunna finnas anti pasto-tallrikar med sallad, grönsaker och lite salami, skinka eller ost. Och osötad fet youghurt med bär eller nötter. Man kan ju ha i socker själv om man vill, så det skulle jag tycka var ett bra alternativ. Men jag tror att det snart kommer sådana här alternativ då det är så pass många som slutat med fikabröd nu.

Jag har faktiskt märkt att jag råkar äta för lite lunch vissa dagar, så där kan du ha en poäng. Det är något jag jobbar på. Men även då fyller fikat en bra funktion för att kompensera för den magra lunchen. Jag ska försöka ta med mig egna snacks när jag vet att jag ska vara borta hemifrån en hel dag så jag slipper gå hungrig (även om det inte är farligt om det bara är några timmar).

Din grillmacka kan vara intressant att titta närmare på, se bilderna nedan som kommer från raknakalorier.se. Jag antar att grillmackan består av vitt bröd för att göra det enkelt. 100 gram vitt bröd innehåller i princip lika mycket kolhydrater (socker) som 100 gram sockerkaka. Om du har smör och ost på mackan så kommer du upp i ungefär samma fettmängd som sockerkakan (jag vet dock inte vad de använt för recept till kakan, den verkar ganska mager), och det är kanske onyttigt fett i grillmackan då det värms upp i grillen, som du påpekade själv. Men inte MER fett än i sockerkakan. Däremot får du i dig lite mer protein via grillmackan, vilket ju kan vara bra.

Min poäng är att det onyttiga med grillmackan nog snarare är kolhydraterna än fettet. Att äta en macka gjord på vitt bröd mättar sötsuget lika bra som sockerkaka eller något annat fikabröd. Observera att det här bara är ett exempel och det fick bli en grillmacka eftersom den nämndes i kommentaren. Jag vill bara poängtera att det ofta är svårt att avgöra vad som är sött och inte… 🙂

Det här med kontroll är också intressant. Jag har i flera år försökt undvika att kontrollera min mat alltför hårt, då det känns som en osund inställning, det påminner mig mycket om ätstörningsbeteende. Men nu hade jag börjat må dåligt och hade riktigt dåligt med energi. Jag vill inte offra min hälsa bara för att jag kopplar ihop att kontrollera vad jag äter med ett destruktivt beteende. Det behöver ju inte vara destruktivt att ha total kontroll på vad man stoppar i sig. Man är det man äter, som man brukar säga. Vi kan faktiskt välja vad vi äter, men ändå äter de flesta av oss ganska onyttigt. Om man väljer att äta på ett kontrollerat sätt får man ofta höra att man är tråkig, inte unnar sig goda saker tillräckligt, osv. Det är också viktigt att komma ihåg att experimentet är en månad långt, och det kan knappast vara dåligt att kontrollera det man äter i en månads tid. När månaden är slut så kommer jag att utvärdera resultatet och vissa saker kommer jag kanske att vara softare med, vissa saker kommer jag antagligen fortsätta vara hård med. Jag ”unnar” mig även nu saker som läsk en gång i veckan, tårta tidigare i helgen och några glas vin ibland.

För att svara på sista frågan, om jag har mer energi, så svarar jag: JA! Frukosten bestående av ägg och bacon har jag ätit i flera års tid, det är den enda måltiden jag hållit kolhydratfri under lång tid. Den skulle jag aldrig byta ut, då den ger ett oslagbart tillskott av nyttigt fett och protein och håller mig pigg hela förmiddagen. Gällande de senaste två veckorna har min energi kommit tillbaka i form av att jag är piggare på kvällarna. Jag vet ännu inte vad som beror på vad, men min mage börjar även långsamt återställa sig vilket påverkar mitt humör på ett väldigt positivt sätt. Jag är fortfarande dålig i magen till och från (ursäkta till er som är känsliga för magprat) men jag mår inte illa längre och det svider inte längre i magen. Att den inte är helt återställd kan ju bero på något annat, som jag inte vet om, men jag tror att min bakteriekultur har blivit rubbad. Så nu försöker jag hjälpa den genom att vara supersnäll mot den, och det kan ta lite tid innan den återhämtar sig helt.

Det är jättekul med frågor, fortstätt med dom!

Sidfläsk i ugn, snuskigt gott

Häromdagen åt vi denna rätt hemma. Det är en gammal husmanskosträtt som väl blev opopulär i samma veva som fett blev onyttigare än godis. När jag upptäckte den blev jag helfrälst, det är bara att stoppa in den i ugnen och vända den en gång under tiden. Tillbehör kan man göra krångligare än det här om man vill – t.ex. rotmos, men jag valde att göra det enkelt den här gången.

Så här gör du:

Skär svålen i rutor. Lägg fläsket med svålen ner i en smord ungssäker form. Stek i mitten av ungen ca 20 min på 200 grader.

Ta ut formen och höj värmen till 225 grader. Vänd fläsket så att svålen kommer uppåt. Stek i ytterligare 25-30 minuter eller tills köttet är 75 grader varmt om du har termometer.

Avnjuts tillsammans med t.ex. lingonsylt, gräddfil och haricot verts.